Jag får så mycket beröm av de som vet att jag håller på med detta.
Själva säger de flesta att de aaaaaldrig skulle klara av att vara utan mat i tre månader. Peppande eller hur?(Sarkastiskt kommentar...)
Jag har svårt att ta åt mig det. Visst, jag gick ju ner 3,3kg på 14dagar och det är ju jättebra, men så många kilon har jag gått ner förut för att sedan gå upp dem fortare än kvickt.
Det känns som om jag just nu inte vill höra att jag är bra som fixar det här. Är det knäppt att tänka så? Att jag hellre vill gå och försöka att inte tänka på vad jag håller på med för att det just nu känns så urbota jobbigt.
Hänger ni med på vad jag menar?
Nu är nästa dagen D den 29 november, då andra vägningen efter starten med Modifast pulverdiet sker.
Målet är tvåsiffrigt och gärna en 7:a på slutet. Då kanske min pessimism ändras till optimism.
Tror ni jag fixar det?
2 kommentarer:
Hej hej!
Skickade en kommentar förut men den verkar inte ha kommit fram. Såg att du lagt en kommentar till mig på familjeliv. Kul att få läsa om någon mer som kör med Modifast. Du får gärna följa mig med:http://tjockismamman-minviktresa2010.blogspot.com/
Lycka till!
Hej jag håller med förra om att det är kul att se andra som också kör Modifast. Jag förstår vad du menar om peppandet. Det jobbiga börjar ju när man är klar med pulver delen. Hoppas det går bra för dig!!
Skicka en kommentar