Sedan nyårsafton har det inte gått en hel dag/kväll utan att jag bara ätit Modifast Pulver.
På tisdag den 10/1 (vägningsdag) kan det visa sig bli en dyrköpt läxa.
Jag småväger mig lite hemma (typ varje dag) och varje dag pustar jag ut för att jag ser att jag inte gått upp ännu. Magen känns konstant uppblåst.
Det känns som om jag leker lite med något jag inte kan förklara.
Är det min hjärna som spökar?
Är jag så van att misslyckas med min viktminskning att jag inte ens ser de fantastiska 10kg som jag redan gått ner.
Jag vill verkligen lyckas!!! (Även om ni som läser detta har svårt att tro det...)
Guuuud vad svårt det är att bryta ett mönster!
På förra träffen rådde vår psykolog som är med i programmet oss att göra minst en sak annorlunda varje dag.
Exempelvis:
Om du ska lägga på ett brev på en postlåda och alltid väljer den som är längst bort bara för att du vet att du behöver motion, då ska man istället välja den närmsta postlådan för att bryta mönstret man kommit in i, även om det råkar vara ett bra mönster för den som vill gå ner i vikt.
Saken hör till det genom att göra olika saker hela tiden fastnar men inte i samma gamla spår, vilket tydligen inte är bra för oss överviktiga.
Är ni med på vad jag menar? Jag känner att efter ha skrivit denna text så måste jag nog fråga igen på tisdag vad det var hon egentligen menade?
Vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar