Som jag hintade lite i mitt inlägg igår så är jag i en djup Modifast pulverdiet kris.
Nu är jag uppe i dag 132 med pulver som ingår i mina dagliga mål med mat och det är egentligen inte där som felet ligger utan att det blev lite som själv uppfyllande profetior.
Jag trodde ju under den tiden som jag åt enbart Modifast pulver att det skulle bli svårt när jag fick börja äta vanlig mat igen. Det är så otroligt lätt att komma in i samma gamla vanor.
Nu har jag uppfyllt min egen profetia.
Det smyger sig på en så att jag inte riktigt vet vad som hände.
Lite större portioner än vad jag tänkt mig, smaka en (onödig) bit av fikat på jobbet, skippa en påse Modifast på lunchen och tro att jag kan kompensera det med en banan, måltidsordning (som är så viktig) ruckas på, åt godis och snacks framför melodifestival programmet bara för att det var final... (för det är så jag vill leva efter min viktminskning, äta onyttiga saker någon gång ibland och lagom mycket men det fungerar inte just nu om jag vill fortsätta gå ner i vikt).
Jag kan komma på fler vanor som jag fallit tillbaka i och i mitt huvud rättfärdigat med att jag vid just dessa tillfällen valt det själv vilket innebär att jag inte ska behöva ha dåligt samvete, vilket förr i tiden dövades med att äta mer.
Men dåligt samvete eller inte, jag gör ju saker som inte är bra för min viktminskning.
Jag vill verkligen inte förstöra att jag faktiskt gått ner 14kg hittills och det är bara jag som kan ändra på mina vanor.
Det är lite läskigt att ändra på sig själv! Var ska jag hitta kraften att tro på mig själv, jag som alltid varit den mulliga och på senare år den tjocka tjejen?
2 kommentarer:
Håller med dig att det är lätt att komma in i gamla ovanor igen :( Men är bara att ta nya tag igen för det här fixar vi men vi måste låta det ta tid Kram Anna-Lena
Det är min största farhåga också. Skrev om det på min blogg idag. Känns som om jag vet hur jag ska äta men vill inte gå på nån diet utan jag vill kunna äta normalt. Av allt men inte alltid och som det är nu så är det allt och alltid.
Du kommer klara det och jag tror att jag har lite hjälp av den bok om KBT-terapi som jag lånat... Jag känner att det är trögt men det är bra att faktiskt fundera och lära nytt även om det är svårt att lära gamla hundar att sitta!
Skicka en kommentar